Saturday, 10 October 2009

Förtvinar.

Känner redan hur vintern ligger som en skugga över mig. Han står och trycker ner mig i sängen om morgnarna. När jag känner att jag vill tala med någon håller han igen mina läppar. Ska jag gå ut är han där och viskar i mitt öra alla anledningar att stanna hemma istället. Ibland är han som ett täcke framför mina ögon och skymmer hur fint det är med de röda träden och regnmolnen i bakgrunden. Och det är så svårt att bara ignorera honom. Särskilt då han egentligen är jag själv.

Ni förstår, det är fel att skylla på vintern.

Jag försöker ignorera mig själv så gott det går.



You've been
living awhile
in the front
of my skull
making orders
you've been
writing me rules
shrinking maps
and redrawing borders

I've been
repeating your speeches
but the audience
just doesn't follow
because
I'm leaving out
words, punctuations
and it sounds
pretty hollow

I've been
living in bed
because now
you tell me to sleep
I've been
hiding my voice
and my face
and you decide
when I eat

in your dreams
I'm a criminal
horrible
sleeping around
while you're awake
I'm impossible
constantly
letting you down

Someone
oh, anyone

tell me
how to stop this.

No comments: